10 år av hat, hot och eliminering

KRÖNIKA. Cissi Wallin skriver om det höga pris hennes Metoo-berättelse haft, och ännu har.

Jag har förlorat mycket i jakten på något slags upprättelse. Det började långt innan Metoo-hösten 2017. Redan i slutet av 00-talet försökte jag bli hörd i min berättelse om att ha varit en ung småstadstjej som drömde om att bli journalist, men som hamnade i klorna på en mäktig manlig branschkollega. En försommarnatt som blev ett livslångt trauma.

I över ett decennium har jag blivit avfärdad som galen.


Det motstånd jag mött är nästan svårt att formulera i ord. Och för de allra flesta utsatta verkar det tungt att bara säga ordet – våldtagen. Att sedan berätta om det. Vilja ha upprättelse. Vägra låta sig tystas. Inte gå med på att vara hon som ses på som problemet som ska elimineras, för att hon inte gick med på det sjuka spelets sjuka regler… Ärligt talat, de som inte varit där har nog svårt att förstå. Därför vill jag fortsätta berätta. Trots att så många försökt tysta mig i så många år.

I över ett decennium har jag blivit avfärdad som galen. Mytoman. Hysterisk kvinna med skoningslös agenda, ute efter att förstöra en oskyldig mans liv.

De reducerade mig till en avvisad groupie, jo groupie som bestämt sig för att ta hämnd. Som att allt det jag gått igenom skulle vara värt det en enda dag, i någon slags mätbar vinning av hämnd. Som att få hot dagligen, anonyma hatbrev på posten, bli av med jobbuppdrag, höra envisa rykten om att man är schizofren, sluta bli hälsad på av så kallade kollegor, se så kallade kollegor välja hans parti. Galna horan Wallin. Henne ska vi inte ta på allvar, henne ska vi tysta. Röka ut. Med nästan alla tänkbara medel. Som att det skulle vara värt det bara en enda dag för att göra vinning av en lögn.

Jag fick posttraumatisk stress och blev inlagd på sjukhus för att övervaka mitt ofödda barns hjärtrytm. Trodde jag skulle förlora mitt barn.


Jag satt höggravid och såg mig själv smulas sönder som trovärdigt sexualbrottsoffer i den statliga televisionen. Det var maj förra året och allt gungande. Det var svårt att andas. Jag insåg vilken lavin av hat det skulle framkalla, hans nästintill helt okritiserade försvarstal i rikssänd tv. Vi flydde utomlands, jag grät oavbrutet. Fick posttraumatisk stress och blev inlagd på sjukhus för att övervaka mitt ofödda barns hjärtrytm. Trodde jag skulle förlora mitt barn. Samtidigt som uppdragsgivare ställde in redan bokade samarbeten. Några skrev sms, kort och koncist att jag var välkommen tillbaka som frilansande medarbetare ”sen när det lugnat ner sig lite kring den där Metoo-grejen”.

Och nu ska jag troligtvis åtalas. För att jag öppet berättade om att jag blivit våldtagen, och anmält en man för det. Fast man skrev av alltihop trots flertalet vittnesmål om samme man. Många vittnesmål i många år. Men såpass rädda kvinnor, också hotade och hatade att de inte orkat eller vågat anmäla. Vi ser ju vad som sker med de som vågar. Men jag ska som sagt antagligen snart sättas i en rättssal, som den potentiella brottslingen. Det har svenska staten och vårt rättsväsende valt att lägga prioritering och resurser på.

Fälls jag kan jag få några månader i fängelse. Ifrån mina två små barn. Mitt brott är alltså att ha berättat vem som våldtog mig, vem jag anmält för det brottet. Vem jag senare ville varna för, eftersom vittnesmålen om honom inte slutade komma.

Bli galenskapsförklarad, bli hotad och hatad, bli av med sina jobbuppdrag med hänvisning till att man kanske är en brottsling. Och åtalas som en brottsling. För att man vägrat foga sig i det tysta ledet av våldtagna kvinnor. Kvinnor som ännu aldrig riktigt ens har en chans att få om så bara en gnutta rimlig upprättelse. I en samhällsordning, ett klimat där mannens historia och version oavsett vad alltid väger lite tyngre.

Dela artikeln

Gillar du GARDET? Vi gillar att kunna betala alla våra medarbetare. Och för att kunna göra det behöver vi din hjälp. Stötta oss via Swish – 1234368940 eller Patreon, så vårt oberoende journalistiska och opinionsbildande arbete kan fortsätta. Tack för ditt stöd.

till toppen

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Gardets webb. Läs mer om Gardets integritetspolicy