Röster

Allt sex jag aldrig ville ha

Natashja "Lady Dahmer" Blomberg målar upp sexet i gråzonen. Det där som du inte velat ha men känt dig tvungen att ställa upp på - för husfridens skull.

Vad kallar man det sex som till synes verkar ömsesidigt men som ofta vilar på en grund av självförnekelse och pliktkänsla?

Vi får lära oss att ett nej alltid är ett nej, att vi inte ska göra nåt vi inte vill, att vi ska våga stå på oss – fast det gäller såklart bara tills man är ihop med någon och vi har börjat ha sex. För helt plötsligt har man ett ansvar, en plikt gentemot sin partner och relation och då får det inte gå för långt mellan gångerna annars får vi vara beredda på konsekvenserna. Inga konstigheter.

Foto: Natashja ”Lady Dahmer” Blomberg

Jag har haft så mycket sex som jag egentligen inte velat ha. Jag har ställt upp ändå och liksom begått regelrätta övergrepp på mig själv av rädsla för att min partner ska må dåligt, vara otrogen eller till och med lämna mig om jag inte vill lika ofta som han. Sex är ju ”klistret som håller relationen samman”. Den föreställningen har jag matats med sedan tidiga tonåren.

Inget våld eller hot har varit nödvändigt. Bara det där överhängande kravet på att jag måste ställa upp annars så blir det jävligt dålig stämning.

Jag har haft relationer med män som har tjatat. Som startat diskussioner när jag sagt nej, som har ifrågasatt varför och till och med gråtit för att de har känt sig oälskade för att jag inte velat ligga. Som, utan att de kanske menar det, har bestraffat mig när jag sagt nej till sex. Inte nödvändigtvis genom att bråka eller slå men kanske genom att bli tysta och sura om jag sagt nej eller det gått ”för lång tid” utan sex.

Eller så har han blivit subtilt lågmäld eller sådär deppig med hundögon och går runt och suckar uppgivet. Men när man frågar vad det är så… ”Ingenting”. Och man har liksom känt sig så illa till mods för att man vet att det handlar om att han inte fått sex och att det kommer pågå tills vi legat. Inget våld eller hot har varit nödvändigt. Bara det där överhängande kravet på att jag måste ställa upp annars så blir det jävligt dålig stämning.

Illustration: Tilda Bergsten

Jag har också ofta känt att jag inte får säga nej utan att motivera ordentligt och förklara varför jag inte vill (och ofta ändå försäkra honom att ”sen, jag lovar”) och ibland har jag till och med känt mig tvungen, på hans inrådan, att ge honom ”chansen att göra mig kåt” (även fast jag inte vill bli kåt) innan jag avfärdar sex helt just där och då, vilket har resulterat i att jag har legat till slut. För hans skull. Fast jag inte ville från början. Fast jag sa nej.

Och under åren har jag aldrig riktigt fattat hur problematiskt det egentligen är även om det har skavt ordentligt. Männen jag har haft relationer med har definitivt inte fattat det och blivit kränkta när jag till slut har vågat ta upp det.

Jag har trott att det ska vara så, att jag kommer att få lust till slut om jag bara står ut.

Jag har läst artiklar om hur jag ska få upp min sexlust och de råden lyder alltid: ”ha sex fast du kanske inte är sugen, då får du kanske upp lusten” (det vill säga ha sex fast du inte vill). ”Why not?” som sexologen Helena Cewers sade på en konferens för kvinnohälsa. Så jag har inte försökt göra något åt det, inte försökt förändra nåt. Jag har trott att det ska vara så, att jag kommer att få lust till slut om jag bara står ut.

Så jag har legat och legat och legat. För hans skull. Fast jag inte vill. Och när lusten aldrig infunnit sig trots ihärdigt sex så har jag känt mig trasig och behöver lagas. Jag har aldrig reflekterat över att det kanske inte alls är mig det är fel på. Istället har jag skuldbelagt mig själv och min bristande sexlust, anklagat mig själv och känt massa självhat och ångest för att jag inte kan möta honom. Jag har till och med övervägt medicinering och operationer.

Allt från våldtäkter till otrohet till porrbruk bortförklaras med manlig biologi.

Så varför ser det ut så här? Det bottnar främst i maskulinitetsnormer där mäns libido kräver att han har tillgång till sex och då framför allt kvinnors kroppar. Annars vet man inte vad som kan hända. Allt från våldtäkter till otrohet till porrbruk bortförklaras med manlig biologi. I relationer med kvinnor blir det extra påtagligt, dels för att kvinnor är vana att ta hänsyn till andra människors behov och ansvar över andras känslor även om detta sker på bekostnad av henne själv, och dels för att om hon misslyckas med detta så är skulden alltid hennes.

Dessutom lever vi under föreställningen att sex är ett mått på hur lyckade och sunda våra relationer är. Denna gamla ”sanning” att relationen inte håller eller inte är nåt värt om man inte har sex. Gud, vad vi blir tvångsmatade med den. Jag får ont i magen varje gång jag hör detta. Känner hur det flåsar i nacken, känner att jag måste knulla mer, knulla roligare, knulla oftare för att min relation ska må bra. Jag kan bara gissa hur många relationer det dödat i längden då jag vet att en stor majoritet kvinnor har så kallat ”husfridssex” för relationens skull.

För relationens skull.

Hör ni? Kvinnor begår våld på sig själva, det vill säga har sex de inte vill ha, för att de tror att relationen ska gå åt helvete annars. Att det är nåt som är skevt med det kan vi förhoppningsvis komma överens om. Men det finns inget snabbt eller enkelt svar på hur vi förändrar detta eftersom det kräver ett omfattande arbete från grunden, men vi måste ju börja någonstans. Och det gör vi genom att synliggöra det sex som ligger i gråzonen.

NATASHJA ”LADY DAHMER” BLOMBERG

Dela artikeln

Gillar du GARDET? Vi gillar att kunna betala alla våra medarbetare. Och för att kunna göra det behöver vi din hjälp. Stötta oss via Swish – 1234368940 eller Patreon, så vårt oberoende journalistiska och opinionsbildande arbete kan fortsätta. Tack för ditt stöd.

till toppen

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Gardets webb. Läs mer om Gardets integritetspolicy