Ett meddelande till alla obekväma kvinnor

GARDET's skribent Elin Sundin berättar om hur deplatforming är ett hot mot demokratin och lämnar ett meddelande som alla obekväma kvinnor bör ta med sig.

Härom dagen ringde min väninna och berättade gråtandes att hon inte fick vara kvar på sitt jobb. Det värsta var att hon inte fick veta varför men det visade sig vara tydligt att det var för att hon haft för stark profil på jobbet och haft för många organisatoriska förbättringsförslag. Hon blev helt enkelt för obekväm.

Allt oftare förlorar kvinnor möjligheten att publicera inlägg som tydligt visar på skillnaden i ekonomisk, social och sexuell makt mellan kvinnor och män.

Och när jag scrollar i olika Instagramflöden ser jag också hur kvinnor tystnar alltmer och inte längre uttrycker normbrytande och obekväma åsikter eller publicerar normkritiska bilder. Det händer överallt! Kvinnor som förlorar sin plattform. Ibland förlorar de sitt jobb och försörjning som i vissa fall kan vara en plattform för att uttrycka åsikter. Men allt oftare förlorar kvinnor möjligheten att publicera inlägg som tydligt visar på skillnaden i ekonomisk, social och sexuell makt mellan kvinnor och män. Varför? För att kvinnorna talar högt och obekvämt om strukturell ojämlikhet och mänskliga rättigheter.

Det finns ett modernt ord för detta – deplatforming.

Obekväma kvinnor som höjer sina röster blir av med sina plattformar och ibland även sina jobb. Illustration: Ella Jax

Deplatforming handlar om att frånta någon, oftast en meningsmotståndare, sin plattform och därmed hindra denne att framföra sina budskap (detta bör dock inte förväxlas med framförande av hatbudskap som strider mot grundläggande fri- och rättigheter och som naturligtvis ska lagföras via rättssystemet). I artiklar om fenomenet framhålls ofta att deplatforming är kopplad till sociala medieplattformar, men det kan även ske i andra sammanhang – som för min vän som blev av med jobbet. I den svenska kontexten har det framkommit exempel på deplatforming som inneburit att talare har avbokats på konferenser och att välkända personer har förlorat jobbmöjligheter. I ett internationellt perspektiv talas det om att deplatforming är censur.

Vi lever i en märklig men samtidigt spännande tid när alla är sina egna publicister och när det finns större möjligheter än någonsin att organisera sig både på nätet och i andra sammanhang. Människor har givits möjligheter att individuellt uttrycka sina åsikter offentligt och om de har riktigt intressanta saker att säga lyckas de få många följare. Det är positivt ur yttrandefrihetssynpunkt, men det har också visat sig problematiskt. Framför allt för att plattformarna inte är skapade av demokratiska organisationer utan av privata företag som tjänar pengar på att hålla god ton. Det blir alltså upp till varje internationellt sociala medieföretag att utforma sina policys om vad som anses vara till exempel politisk radikalisering, hat och hot och därmed kasta ut vem de vill från sin plattform.

Saken är den att det genom deplatforming fortsätter att vara farligt för kvinnor att uttrycka sina åsikter.

Det mest problematiska är dock att fokus oftast inte är på sakinnehållet utan på person. Det vill säga att personers hela plattformar exkluderas. Beslutet fattas av företag på deras egna grunder och inte på demokratiska. Det får långtgående konsekvenser för kvinnor som yttrar sig i feministiska frågor som traditionellt varit fult men också farligt att uttala sig om och saken är den att det genom deplatforming fortsätter att vara farligt för kvinnor att uttrycka sina åsikter. Kvinnor som uttalar sig om kvinnors mänskliga rättigheter, oavsett om de är politiker, aktivister eller personer som har åsikter om den strukturella ojämlikheten mellan könen upplever alltmer hot om våld. Oftast från män. Det har bland annat kvinnorättsorganisationen Kvinna till kvinna skrivit om i en rapport som publicerades 8 mars förra året.

Deplatforming är ytterligare ett organiserat sätt att frånta kvinnor som uttalar sig om kvinnors mänskliga rättigheter sin plattform. Kvinnorna anses obekväma. Karin Olsson, kulturchef på Expressen, skrev den 23 december förra året såhär i en krönika: ”Det kan gå snabbt att bli persona non grata. Ett nyårslöfte bland alla publicister, traditionella med ansvariga utgivare som privata influencers på Instagram, borde vara att inte medverka till detta lömska sätt att krympa offentligheten.”

Det är ett allvarligt hot mot demokratin och måste tas på största allvar.

Vi kommer antagligen fortsätta att prata om deplatforming länge. Att uttrycka sina åsikter om mänskliga rättigheter får aldrig ske på bekostnad av att bli av med sin försörjning eller sin möjlighet att uttrycka sin mening. Det är ett allvarligt hot mot demokratin och måste tas på största allvar. När de obekväma kvinnorna tystnar blir det därför fri lejd att fortsätta att i tysthet använda maktstrategier som missgynnar kvinnor på alla plan.

Därför kommer här ett meddelande till dig du obekväma kvinna: tystna aldrig.

Dela artikeln

Gillar du GARDET? Vi gillar att kunna betala alla våra medarbetare. Och för att kunna göra det behöver vi din hjälp. Stötta oss via Swish – 1234368940 eller Patreon, så vårt oberoende journalistiska och opinionsbildande arbete kan fortsätta. Tack för ditt stöd.

till toppen

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Gardets webb. Läs mer om Gardets integritetspolicy