Röster

Han trodde han kunde köpa min kropp — och min tystnad

KRÖNIKA. Merly Åsbogård om torskarna som tror de kan köpa både kvinnors kroppar och kvinnors skyddande tystnad. Men det heliga kontraktet håller på att lösas upp.

”Vad är det egentligen som gör att män köper sex?”. Det var en ständigt återkommande fråga till mig både när jag var i prostitutionen men även efter jag kommit ur den, särskilt efter ett par glas vin med bekanta.

En fråga som det ofta krävdes flytande mod att ställa och mina svar var aldrig så många glas efter. Det var sällan jag gav samma svar. Kanske för att frågan kastar en tillbaka in i möten som väcker obehag. Det jag inte kunde svara på då vet jag idag.

Männen som köper vår integritet och vår utsatthet köper också vår tystnad.

Illustration: Ella Jax

Jag tänker på den enda gången jag själv ställt frågan till en sexköpare. Det var närmare midnatt på bordellen och jag hörde dörrklockan. På bordellen satt alltid en äldre kvinna med oss som säljare, extramamma, vakt och mottagare av köpare. Hon satt med oss varje pass och försökte sälja in oss till olika kunder. Hon fick upp mig ur soffan med ett ryck och både ropade och viskade samtidigt, hur det nu är möjligt:

”Han vill ha dig Sugar (mitt namn då), den stiliga karln! Jag tror han är kändis.”

Hon hade inte fel om vi tänker normsnygg. Kändis kan jag inte svara på, jag kände inte igen honom alls. Han förklarade att han spelade fotboll… Så var det nog.

För mig var han en främling. Trots det kunde jag ändå inte släppa tanken på vad en sån som han gjorde hos en sån som mig? Vanligtvis fanns det viktigare saker att bry sig om men med honom ville jag veta. Så jag frågade honom varför han köper sex. Mest för att han som i mina ögon var ”lyckad” hade väl inga problem med att träffa tjejer? En självbedräglig tanke jag hade då, som skvallrar mycket om min syn på mig själv i förhållande till honom. Han sa:

”Det är mindre jobb med er. Ni berättar ingenting. Dessutom pratar ni inte om att vi legat och håller på och ringer och sånt…”

Vi pratade säkert mer än så men detta är det jag kommer ihåg, det som etsat sig fast. Min tystnad, passivitet och den rena bekvämligheten i att begå övergrepp på en människa som inte kunde hävda sig tillbaka var det som lockade. Ett förhållande som ofta romantiseras på film som någon sorts delad maktsituation där det skulle handla om lojalitet. I mina ögon samma lojalitet en fångvaktare har till den fängslade, som slavägaren till slaven.

”Nu tuggar vi igenom varje munkavel. Från varje våldtagen kropp, varje krossat liv, varje tystat offer och varje offer för förtryck tar vi ton.”

De förtrycktas tystnad är livsviktig för patriarkatet. Det är limmet som håller ihop den våldsamma struktur vi överlever i.

Jag förstått vikten och värdet av att vara en röst mot människohandel som överlevare av densamma. Idag har jag en röst via min internetplattform men den är bräcklig och kan när som helst ryckas under mina fötter.

Insikten om tystnadens betydelse och bräcklighet har fått mig att ställa nya frågor. Som: har vår tystnad köpts i båda ändarna? I ena änden av våra köpare och övriga förövare som exploaterar vår utsatthet? I den andra änden av samhället och sociala medier som köper och villkorar vår yttrandefrihet mot att vi ”sansar oss”, håller oss till att bara berätta halva sanningar och låter våra förtryckare förbli ansiktslösa?

Nu tuggar vi igenom varje munkavel. Från varje våldtagen kropp, varje krossat liv, varje tystat offer och varje offer för förtryck tar vi ton. Varken våra kroppar eller vår tystnad kan längre köpas för pengar.

Dela artikeln

Gillar du GARDET? Vi gillar att kunna betala alla våra medarbetare. Och för att kunna göra det behöver vi din hjälp. Stötta oss via Swish – 1234368940 eller Patreon, så vårt oberoende journalistiska och opinionsbildande arbete kan fortsätta. Tack för ditt stöd.

till toppen

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Gardets webb. Läs mer om Gardets integritetspolicy