Hans nakenbilder på mig har skavt i åratal

GARDETs Hanna Bergwall delar erfarenheter med miljontals kvinnor. De om att ha fastnat på bild eller film mot sin vilja, och sedan tvingas leva med skammen och rädslan som aldrig borde vara ens egen att bära. Nu är det dags att prata mer om så kallad hämndporr.

Redan som 14-åring bestämde jag mig för att aldrig skicka en nakenbild och aldrig någonsin låta mig bli fotad naken. Jag hade hört alldeles för många skräckhistorier från jämnåriga. Om hur killkompisar hotade med att lägga ut bilderna om man inte skickade fler och om vilken slampa hon var som fläkte ut sig. Men det dröjde inte många år innan mitt löfte gentemot mig själv var brutet.

Han överöste mig med komplimanger. Sa om och om igen hur fantastisk jag var, hur magisk min kropp var och att han bara måste få fotografera den. Den var ju konst! Så gick tjatet, vecka ut och vecka in. Tjatet som så småning om ledde till att mitt ex hade ett helt bibliotek av nakenbilder på mig. Idag hade jag blivit arg, men då när allt hände, hade jag inte den analysen som krävdes för att se hur fel och kränkande hans behandling var. Och tjatet var så inlindat i komplimanger och vackra ord att det var svårt att se klart. Dessutom gjordes det tydligt för mig att mitt nekande till fotografering innebar att jag inte litade på honom. ”Vad tror du om mig egentligen?”

Klick klick. Jag blev illröd i ansiktet. Och vände mig om för att täcka mitt kön och mina bröst

En kväll när jag stod i duschen i mitt ex lägenhet fick jag känslan av att vara iakttagen. Med schampot svidande i ögonen tvingade jag mig att kika ut genom glasskivan som fanns istället för ett duschdraperi. Det jag såg var mitt ex med en systemkamera i båda händerna. Linsen var riktad mot mig. Klick klick. Jag blev illröd i ansiktet. Och vände mig om för att täcka mitt kön och mina bröst. Han tog några fler bilder av min rumpa innan han gick och borstade tänderna. 

Illustration: Ella Jax @smaklos

Det här var andra gången han riktat kameran mot mig när jag duschade. Första gången hade jag sagt ifrån. Sagt att jag inte ville bli fotograferad naken. Men den här gången orkade jag inte bråka. När man lever med en man som psykiskt misshandlar en orkar man inte ta varje strid. 

Så småningom gick jag med på att bli fotograferad. Frivilligt.

Idag finns bilderna kvar hos mitt ex och hänger som ett ständigt hot över mig. Retar jag upp honom tillräckligt kan bilderna läcka ut. Kanske är den här texten sista gnistan som krävs för att nakenbilderna ska publiceras. Jag vet inte. Och jag orkar inte bry mig längre. 

Idag skäms jag inte längre. När man blir manipulerad att göra något sker det inte frivilligt.

Under många år skämdes jag. Jag skämdes så in i norden. Hur kunden jag varit så dum? Hur kunde jag bryta mitt löfte till mig själv? Frivilligt dessutom. Idag skäms jag inte längre. När man blir manipulerad att göra något sker det inte frivilligt. Men om det hade varit genuin frivilligt hade det inte spelat någon roll. Jag hade ändå inte haft något att skämmas över. Vad är det för fel på att bli fotad naken? Inget. Det som är fel är män som behåller bilderna och använder dem som hot. 

Dela artikeln

Gillar du GARDET? Vi gillar att kunna betala alla våra medarbetare. Och för att kunna göra det behöver vi din hjälp. Stötta oss via Swish – 1234368940 eller Patreon, så vårt oberoende journalistiska och opinionsbildande arbete kan fortsätta. Tack för ditt stöd.

till toppen

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Gardets webb. Läs mer om Gardets integritetspolicy