Hon var ju naken, vad mer är det hon ska godkänna?

GARDETs Kajjan Andersson fick sina kroppsaktivistiska bilder stulna från instagram och upplagda på en porrsida. Nu delar hon sina tankar kring händelsen.

Jodå, jag har också varit med om det. En blick som tittar åt ett annat håll under sexet och då upptäcker en kameralins riktad mot en. Snubbens uppmuntrande flin – som att han var riktigt nöjd med en – och förväntningarna på att bli smickrad. Har jag kvalat in nu? Kommer han att titta på mig när han runkar? Trots att han skulle kunna välja någon av de snygga tjejerna i porrfilmerna? Åh, tack.

Jodå, jag har varit med om det. Men ändå är det inte dit mina tankar går när GARDET nu skriver om ämnet hämndporr. Det jag tänker på är när jag straffades för min feminism och kroppsaktivism genom att mina bilder på Instagram snoddes och lades upp på rena porrsajter.

Vi var kanske 30 stycken kvinnor, ickebinära och transpersoner som fick våra bilder stulna från Instagram av samme man.

Inget är värre än det andra, båda situationerna är symptom på samma sjukdom: att män anser sig ha rätt till kvinnors kroppar. Min kropp fanns ju där i flödet! Och den fanns ju där i sängen! Så tänkte männen. Min kropp fanns ju där och den var deras att ta för sig av och göra vad de vill med. Samtycke? Godkännande? Medgivande? Bah! Ska man behöva skriva ett kontrakt eller?

Foto: Kajjan Andersson

Inte var jag ensam heller. Vi var kanske 30 stycken kvinnor, ickebinära och transpersoner som fick våra bilder stulna från Instagram av samme man. Han som tyckte att det var så smidigt att ”samla material” från oss eftersom vår kroppsaktivism gjorde att där fanns en hel del mer eller mindre avklädda bilder att välja på. Han som jag senare fick höra var en aktiv medlem i det största feministiska partiet i landet. För honom var det självklart att han ägde rätten till våra kroppar och att han kunde pimpa ut oss till de andra männen på porrsidorna.

Att ha bilder och filmer på sig själv spridda för okända män att runka till är en alldeles särskild känsla.

Det är moraliska gränser som är förskjutna så till den milda grad när det kommer till kvinnokodade kroppar, att många män inte tänker tanken på att de skulle behöva tillåtelse innan de sprider bilder och filmer. Hon var ju naken, vad mer är det hon ska godkänna?

Att ha bilder och filmer på sig själv spridda för okända män att runka till är en alldeles särskild känsla. Jag skäms inte över min kropp, eller att den har sex ibland. Jag skäms inte över bilderna i mitt flöde och jag skäms inte över min aktivism. Men nog fan känner jag mig använd. Förminskad. Nersmutsad. Och framför allt: förbannad. Förbannad över att jag inte ens får bestämma över min kropp. Behövs det tydligare bevis på det normaliserade kvinnohatet än så?

Dela artikeln

Gillar du GARDET? Vi gillar att kunna betala alla våra medarbetare. Och för att kunna göra det behöver vi din hjälp. Stötta oss via Swish – 1234368940 eller Patreon, så vårt oberoende journalistiska och opinionsbildande arbete kan fortsätta. Tack för ditt stöd.

till toppen

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Gardets webb. Läs mer om Gardets integritetspolicy