Röster

Jag är en CP-kvinna

Nicole Blomgren är funkisaktivisten som skriver om hur det är att bli utsatt för funkofobi. Och om att ordet CP är hennes att äga.

Jag var tretton år. Bankade på dörren och med ångesten kittlande i halsen försökte jag få grepp om en situation som var helt åt helvete. Jag satte mig ner på golvet en bit bort och kände hur det smakade salt när mina tårar sipprade ner för kinderna och smög sig in i mina mungipor. Deras skratt ekade i mitt huvud och om jag hade haft en självförstörelse-knapp i just det ögonblicket så hade jag tryckt på den och förvandlat mig själv till tunn luft.

För i den stunden började jag tro på att jag var fel. Fel och omänsklig. Det var något groteskt över mig, som de inte var sena med att påpeka. Jävla CP-skada! Fucking haltande! (Ja jag haltar!) Varför jag?

Jag hade blivit utestängd från omklädningsrummet den dagen för att någon hade spridit ut att det jag hade var en CP-skada, och att det kunde smitta. Jag var en smitthärd. Lärarna löste det genom att låta mig duscha och byta om i ett annat omklädningsrum. Ja, du hörde rätt. I just det ögonblicket som det bestämdes så blev lärarna en del av det strukturella problemet – funkofobin.

Jag anser det vara jävligt osmakligt att funkisar glöms bort i många sammanhang.

Jag själv är en funkispositivitist på Instagram och jag skämtar mer än gärna om mig själv. ”Vem är det som haltar och haltar och aldrig kommer till dörren?”. Men när folk utan en CP-skada och utan tolkningsföreträde tycker att det är helt okej att dra skämt på min och andra funkisars bekostnad vill jag bara säga en sak: Fuck you!

Jag anser det vara jävligt osmakligt att funkisar glöms bort i många sammanhang. Vi känns inte viktiga för det stora fina etablissemanget, vilket ger folk som gillar att uttrycka sig funkofobiskt ett kryphål till att bete sig som dicks – helt oemotsagda.

Foto: Privat

Alltså, om jag i denna text på riktigt skulle spy ur mig alla funkofobiska slurs jag har fått höra eller ta upp alla situationer där jag har blivit illa behandlad för att jag inte är Usain Bolt, skulle ni som läser detta somna – det har hänt alldeles för många gånger.

Det är dags att människor öppnar sina ögon och inser att CP-skador ser så olika ut. Alla vi funkisar är inte alltid glada, gillar samma musik eller tycker om varandra bara för att vi möjligtvis delar samma erfarenheter och råkar vara människor. Gjorda av våra föräldrar, formade av samhället, innehållandes kött och blod.

Det finns till och med föräldrar till funkisar som har försökt para ihop mig med deras söner för att de har tyckt synd om dem.

Att vi också är människor – olika människor (!) med alla variationer – är en insikt som tyvärr saknas, även i forum där man trodde man kunde förvänta sig mer. Det finns till och med föräldrar till funkisar som har försökt para ihop mig med deras söner för att de har tyckt synd om dem. ”SNÄÄÄÄÄÄÄÄLLA! HAN ÄR JU SÅ ENSAM.”

Varför skulle han tycka att jag var attraktiv bara för att vi har samma diagnos? Vill han dejta så kan han. Han behöver inte dig, Agda, sätt dig ner. Du hjälper inte din son, du raserar hela hans självkänsla.

Jag finns inte till för att behaga någon man – men det är en annan historia.

Och alla gånger som jag har blivit kallad för CP-barn. Alltså, ja? Jag är CP. Men inte ett barn, utan en vuxen kvinna. Säg hellre CP-kvinna. Det är inget farligt, smutsigt ord som måste bekämpas. Det handlar om hur vi använder ordet och i vilken kontext vi spottar ur oss det. Jag tänker inte vara tacksam för ett skit bara för att jag har en CP-skada. Jag kräver, jag förlorar och jag vinner.

Jag är CP. Jag gillar att säga det. För att det anses vara så provokativt. Och jag kommer att äga ordet tills det att jag dör.

NICOLE BLOMGREN

Dela artikeln

Om skribenten

Nicole är en aktivist och funkispositivitist. Hon har startat uppropet #vemfanståruppföross på Instagram. Följ henne på @nickoshky för att ta del av hennes kamp.

Gillar du GARDET? Vi gillar att kunna betala alla våra medarbetare. Och för att kunna göra det behöver vi din hjälp. Stötta oss via Swish – 1234368940 eller Patreon, så vårt oberoende journalistiska och opinionsbildande arbete kan fortsätta. Tack för ditt stöd.

till toppen

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Gardets webb. Läs mer om Gardets integritetspolicy