Röster

Jag har blivit tystad av Berit

KRÖNIKA. GARDET's Amra Bajric skriver om hur rasism och kvinnohat smält samman, hur kvinnor utsätter kvinnor och vem som egentligen utgör hotet.

Jag minns min första tidningsredaktion. Den stora glädjen i att ha fått in en fot i branschen jag älskar – journalistiken, hur omsorgsfullt jag valde kläder, fixade med håret och sminket. Jag var nervös men full av förväntan. En av mina kollegor, vi kan kalla henne för Berit, var en rutinerad skribent med decennier av erfarenhet bakom sig. Feminist javisst och en del av det gamla bränn-BH:n-gardet.

Någon att respektera och se upp till, men också den kvinnan som under mitt livs första morgonmöte på en redaktion framför alla förklarade att kjolen jag valt var för kort och inte skulle fungera för reportage i skogen (inget sådant fanns på agendan) och att jag borde platta ned mitt burriga hår som tydligen var för stort.

Alltid står hon redo att kommentera mitt utseende, religion, kultur och ursprung.

Sen dess har det fortsatt – jag har mött otaliga Berit genom åren. Alltid står hon redo att kommentera mitt utseende, religion, kultur och ursprung. Och hon är svår att sätta dit för Berit har likt de äldre herrarna på arbetsplatser en viss pondus. Hon har offrat mycket genom åren och står efter herrarna högst i rang.

Illustration: Caritaritar

Berit bär inte på mindre fördomar eller rasism mot mig eller andra enbart för att hon är kvinna. Berit är den som snackar skit, som ser till att man inte får uppdrag eller helt enkelt avskriver en som korkad för att ens ursprung ibland lyser igenom.

Det är de äldre kvinnorna som tystar rasifierade yngre tjejer och kvinnor. På arbetsplatser, inom politiken, feminismen, ja överallt så finns det alltid en äldre kvinna som står redo att läxa upp och tillrättavisa invandrarkvinnan.

Vi vaggas allt för ofta in i tron att kvinnor alltid står med kvinnor.

Kvinnor som står högre i rang trampar allt för ofta på kvinnorna under – det är som att vår frustration över samhällsvillkoren och hjälplösheten stiger och måste få utlopp. Dessutom vaggas vi allt för ofta in i tron att kvinnor alltid står med kvinnor. Tänk om det ändå vore så underbart. Men tyvärr, sanningen är att fördomarna och rasismen flödar lika fritt hos beritarna som hos männen.

Så glöm därför inte att för oss kvinnor vars föräldrars efternamn inte slutar på –son kan samhällets alla ”Berit” utgöra vår största fara och fiende.

Dela artikeln

Gillar du GARDET? Vi gillar att kunna betala alla våra medarbetare. Och för att kunna göra det behöver vi din hjälp. Stötta oss via Swish – 1234368940 eller Patreon, så vårt oberoende journalistiska och opinionsbildande arbete kan fortsätta. Tack för ditt stöd.

till toppen

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Gardets webb. Läs mer om Gardets integritetspolicy