#MeToo – vad hände sen?

Hängde din bransch med på #MeToo-vågen? Gardets Alexandra Rejsmar har frågat åtta kvinnor inom olika yrkesområden hur deras arbetsplatser anpassats – eller inte, under rörelsens gång.


I veckan har #MeToo uppmärksammats. Den femtonde oktober inföll sig Metoo-dagen, som grundades av Tarana Burke för tretton år sedan, men som har kommit att bli en rörelse som spridit sig långt utanför USA:s gränser och blivit global. Intresset och deltagandet i #MeToo i Sverige har varit enormt och tillsammans med Nederländerna så toppar vi listan på flest sökningar på hashtaggen.

#MeToo ledde till att olika yrkesbranscher runt om i Sverige startat upprop, bland annat #tystnadtagning, #teknisktfel och #vardeljus.

Vi har ställt frågorna:

  • ”Skulle du säga att #metoo haft någon inverkan på arbetsklimatet och om ja – hur?”
  • ”Vad önskar du att nästa steg mot en mer jämställd arbetsplats är?”



Emma Gustafsson – Sjöman

Eftersom att metoo nådde ut till i princip exakt alla människor så har det även nått ut till de mest verklighetsfrånvända sjömän med förlegad kvinnosyn. Detta är såklart väldigt bra eftersom att det nu därför finns något (rörelsen) att ta avstamp från, som alla vet vad det är, ifall någon situation skulle uppstå ombord. Sjöfarten, i alla fall den svenska, jobbar numera mycket med jämställdhet, jämlikhet och för att försöka få in fler kvinnor på sjön.
 
Vad gäller själva arbetsmiljön ombord ett lastfartyg så bidrar kaptenen otroligt mycket till den. Det spelar egentligen ingen roll hur mycket fina ord som än står i rederiets policy angående jämställdhet om inte Kapten väljer att implementera det ombord. Det finns kaptener som är bra på detta och kaptener som är… sämre. Därför tror jag att arbetsmiljön för kvinnor till sjöss generellt skulle förbättras genom att rederierna utbildade sina kaptener och chiefar (maskinchefer) i genus och jämställdhetsfrågor.
Detta skulle kunna ske tex genom att avsätta befälskonferenser endast åt dessa frågor och då ta in experter på området



Elvira Olseen – Musiktekniker

I musikteknikerbranschen (och nu tunneltågförarbranschen) har det inte vart några upprop. Förmodligen för att övergrepp inte vågat outats. I musikteknikerbranschen är det mycket mansdominerat och många skämtar mycket om #METOO, de tar det inte på allvar



Safi Bafondoko – Vårdbiträde/Undersköterska student.

Ja det skulle jag absolut säga.
På så sätt att man inte behöver skämmas över att folk vet, och det blir enklare att prata om det som hänt. Och många många lärde sig att det inte är offret som ska bära på skammen, utan förövaren!
Jag tror att om vi alla fortsätter att lyfta dessa problem (samt debatterar) på våra så sociala medier som många av oss gör idag att vi kommer nå ett mer jämställd Sverige. #metoo har varit en stor hjälp för många och det var efter att det blomstrat, jag tycker mig se ett ökat intresse för opinion och debatt i sociala medier. Det och att diskussioner med vänner oavsett situation, blivit öppnare tycker jag är jättebra, för tänk hur mycket man lär sig! Jag själv har lärt mig supermycket utav att följa personer ”aktivister ” som våga använda sin röst i det här. Och det jag menar är att fortsätter det så här (vilket jag tror starkt på att det kommer göra) så ser framtiden ljus ut



Gudrun Schyman – Politiker (F!)

Absolut!!!
 
Det finns ju nästan inte något område som INTE har sin egen # och detta faktum, att det var så massivt, tror jag har inneburit att, kanske för första gången, betydligt fler, på alla nivåer och inom alla områden, faktiskt har förstått att det under den grandiosa självbilden av Sverige som ett jämställt land så finns det en helt annan verklighet. Det går inte att vifta bort. Det går inte att prata arbetsmiljö utan att också ta med detta.
Arbetsmiljöarbetet, inklusive att synliggöra och åtgärda sexuella trakasserier/övergrepp, måste naturligtvis fortsätta, systematiskt, organiserat och långsiktigt. Vi har långt kvar innan det är samma villkor (anställningstrygghet, arbetstider, löner, rätten till heltid) mellan vården och verkstaden, mellan servicenäringar som ICA och IT, mellan akademiker- jobb som socionom och ekonom. Rätt till trygga anställningar, rätt till heltid, successiv generell arbetstidsförkortning och rättvisa löner är nödvändiga steg på vägen mot ett jämställt arbetsliv”.




Penny Parnevik – Influencer


-Jag skulle säga det!
 
– Inte bara i mitt yrke men rent generellt hör jag män säga ”Vet inte om detta är okej” eller ”får man kramas utan att det är me too?”. Det är oftast med en ganska sarkastisk ton, men min åsikt är att det är ganska självklart vad som är okej och inte okej. Om du är någon som tycker att det finns alldeles för mycket regler nu för tiden så är du också säkert någon som inte har förstått respektfulla gränser innan. Jag tycker det är UNDERBART att killar nu måste tänka 10 gånger innan dom gör/säger något… Hallå, borde det inte alltid vara så?!?!
 
-Jag önskar nästa steg är att även om vi är lika på papper, så känns det inte som mentala respekten är där. Nu menar jag mer att många män ser ner på kvinnor (kanske även omedvetet) som jobbar med samma yrke. Till exempel, en man kan ”reagera” på något fel inom sitt yrke, en kvinna kan bara ”överreagera”. En man kan vara ”stark och bestämd” en kvinna som agerar exakt lika dant är ”bitter och bitchig”. Jag vill att språket och respekten ändras enormt på ALLA arbetsplatser.



Jenny Svenningsson – Utryckningspolis

Hej.
Jag heter Jenny Svenningsson och arbetar som utryckningspolis i Halmstad, Halland. Jag har jobbat i lokalpolisområde Halmstad sedan 2008.
När #metoo tog fart i Sverige 2017 så pratade vi en del om det på jobbet och om vi har dessa problemen…
Jag personligen har aldrig varit utsatt och heller inte de kvinnliga kollegor jag talat med.
Jag har hela tiden tyckt att vi har ett bra och jämställt klimat på jobbet. Vi ser och respekterar varandra och humorn är ibland lite rå men hjärtlig. Aldrig så att det är sexistiska skämt om någon kvinnlig kollega eller om kvinnor överhuvudtaget.
Sen tror jag såklart att alla inte vågar berätta om de nu varit utsatta och det är väldigt tragiskt isåfall! Men vet ju också kvinnliga poliser i andra delar av landet som vågade berätta i och med metoo !!
Polisen har nog inte alltid varit en lätt arbetsplats för kvinnor att jobba i men det är iaf inget som jag märkt av sedan jag började arbeta inom myndigheten.
En arbetsplats kan alltid bli mer jämställd men just nu kan jag inte komma på hur vår kan bli det (i Halmstad) Vi är rätt så många kvinnliga poliser, men vi kan alltid bli fler, vilket vi också blir och klimatet bland alla kollegor är fint.



Jonna Laveryd – Lastbilschaufför

Jag heter Jonna Laveryd är 30 år och arbetar som lastbilschaufför. I de flesta yrkesroller jag haft genom åren har jag varit verksam i mansdominerade branscher. I den branschen jag är nu, som även den är mansdominerad, är de sexistiska jargongerna absolut minst. ”Gubbarna” tycker det är kul att få lära mig sina tips och tricks, gläds när jag gör framsteg och hejar på mig i alla väder, kanske för att jag är tjej, kanske för att jag är ung. Ibland har vissa kommenterat mitt utseende, men jag upplever att jargongen där ”gubbarna” kommenterar utseenden är likadan man till man som man till kvinna. Men jag skulle definitivt säga att mycket på ”individ nivå” förändrats efter metoo. ”Gubbarna” tänker efter mer nu. ”Hur ska jag uttrycka mig för att inte riskera att kränka den här tjejen”.
Senast idag fick jag följande kommentar ”tjena Jonna, vilken snygg ny jacka, den klär dig”. Jag såg hur han skruvade på sig lite, tänkte till, hur ska jag formulera mig för att inte riskera att göra henne illa till mods. Innan metoo hade samma person antagligen bara sagt ”tjena snygging”. Säkert hade han menat precis samma sak. Men efter metoo och allt som det belyst är det viktigt för honom och de andra ”gubbarna” att vara tydliga med att dem anstränger sig för oss yngre generationer. Dem vill inte göra mig eller någon annan tjej obekväm på våra lunchställen eller i våra fika rum. Dem värnar om att vi ska trivas, och vet att vi behövs. I Sverige går vi mot en jättestor brist på just chaufförer. Det sista ”gubbarna” vill är att vi nya, tjejer som killar, ska misstrivas. Då kommer dem aldrig kunna gå i pension.
Nästa steg skulle kunna vara bättre hjälpmedel. Många bitar i min bransch är fysiskt krävande. Av den anledningen faller många bort, tjejer och killar. För att kunna utföra vissa saker behövs en fysik som gör det möjligt. Det skulle också behövas bättre säkerhet för oss, även där tjejer och killar, som övernattar längst vägarna. Idag är vi hårt ansatta av kriminalitet i form av överfall, stölder och inbrott i våra lastbilar. Med bättre säkerhet på rastplatser etc skulle fler tjejer våga(jag tillexempel vågar inte) ta sådana jobb vilket skulle generera en större jämställdhet



Kvinna – RPA utvecklare (IT)

Till viss del. Jag kan känna att det finns en ökad förståelse för ens situation och att det tas på allvar om någonting bubblar fram. Sen har jag märkt att andelen opassande skämt och så har minskat, men att det ofta ersätts med ett ”nu ska jag inte säga mer för jag vill inte få problem med karriären om 20 år höhöhö”. Ofta pratar man mer i termer av att trakasserier och annat ska undvikas mer ur en självisk synpunkt, att man inte själv vill drabbas av konsekvenserna snarare än att det är fel i sig med trakasserier. Jag har också upplevt att män i regel inte vågar prata med mig längre även vid jobbmingel och småprat, vet inte om det är en rädsla för att råka göra något.
 
När det kommer till en förändring ser jag hur mycket som helst. I möten tittar män bara på varann även om en kvinna också är mer i samtalet. Det är fortfarande gubbar som stirrar på ens bröst. Och när det kommer till att ha jämställda arbetsplatser och styrelser borde man se mer till fördelningen av maktpositioner
Inte bara att man har några kvinnliga ersättare utan att man faktiskt har kvinnor på tyngre poster. Makt spelar stor roll i dynamiken internt när det kommer till trakasserier och jag tror den interna kvinnosynen gynnas av en bättre maktfördelningen
Sen måste man inom utvecklingsdelen inom IT ha en lockerroom-jargong och sedan bemöta kritik mot jargongen med att ”det är så det funkar i sen här branschen, stå ut eller dra.


Gardet är också nyfikna på hur det ser ut på er arbetsplats. Har ni sett någon förändring?


Av: Alexandra Rejsmar

Dela artikeln

Gillar du GARDET? Vi gillar att kunna betala alla våra medarbetare. Och för att kunna göra det behöver vi din hjälp. Stötta oss via Swish – 1234368940 eller Patreon, så vårt oberoende journalistiska och opinionsbildande arbete kan fortsätta. Tack för ditt stöd.

till toppen

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Gardets webb. Läs mer om Gardets integritetspolicy