Nej, vi är fortfarande ingen hatsajt

GARDET's redaktion bemöter kritiken kring Instagrampubliceringen, talar om tvivelaktiga publiceringar och formulerar motfrågan: Var hamnar fokus egentligen?

Nu har digitala plattformen och feministiska megafonen GARDET funnits i snart en månad. Vi rörde upp känslor från start. Av ett fåtal röster kallades vi till och med ”feminismens Avpixlat”, detta innan vi knappt hunnit publicera något på vår sajt. Vi, en samling feministiska opinionsbildare, sakkunniga och aktivister jämfördes alltså med rasister och hatsajter, även i etablerade medier. Vår agenda och vårt syfte paketerades av ett antal tyckare och profiler som något oerhört radikalt, farligt och hotfullt. Återigen hade feminismen “gått för långt”.

I stort sett inga andra medier skrev om vårt avslöjande.

Sedan vår lansering i maj så har vi publicerat ett längre granskande reportage om en man som länge trakasserat flickor och kvinnor med bilder på sitt kön, och detta i tusentals. Han tillåts fortsätta begå brott, trots att polis och rättsväsende har honom i sina system. Flickorna och kvinnorna han trakasserar och hotar står i praktiken rättslösa. I stort sett inga andra medier skrev om vårt avslöjande. När vi lät en kvinna, som fått sparken efter att ha anmält en manlig kollega på SVT, berätta med egna ord så var det också märkbart tyst i andra medier.

Vi har lyft aborträtt, våldtäktskultur, kroppsaktivism, prostitution, brister inom kvinnovården, sexualisering av småflickor, funkis-aktivism, kvinnliga textilarbetares villkor i Bangladesh, det globala tystandet av kvinnor på många olika plan, den akuta situationen i Sudan och så vidare… Och dessa texter har nått och berört tiotusentals – framför allt kvinnor. Våra inkorgar har exploderat av uppskattning, stöd och framför allt egna, skakande vittnesmål om hur det är att leva som kvinna i det samhälle och den samtid som råder.

I meddelandet stod att vi borde misshandlas, att vi var slampor som skulle suga kuk.

Vi har hittills varit restriktiva med att namnge förövare, hänga ut och lägga fokus på den enskilda mannen. Såväl mannen som ofredar kvinnor på nätet som SVT-mannen har hållits anonyma av olika anledningar som vi även redogjort för. Men här om dagen lade vi upp ett av alla hat- och hotmejl från män vi fått, på vår Instagram. I meddelandet stod att vi borde misshandlas, att vi var slampor som skulle suga kuk.

Vi tog en skärmdump och lade upp mejlet i sin helhet direkt när vi fick det, helt enkelt för att visa på hur vardagen och verkligheten för oräkneliga flickor och kvinnor ser ut. Och vi censurerade inte avsändaren. Vi visste vid den här tidpunkten inte att mailadressen tillhörde en minderårig (men straffmyndig) kille på 16 år. Vårt fokus låg på innehållet och att vara transparenta gentemot våra läsare rörande de hot och det hat som även vi får motta. Det som tystar tusentals dagligen men som vi har bestämt oss för aldrig ska få tysta oss. Inlägget låg uppe i några timmar men ändå tillräckligt länge för att en del skulle anse att vi gjort ett oförlåtligt övertramp. Och vi hör kritiken – vi var för snabba.

Men nu ser vi återigen var fokus hamnar – på samma ställe där det alltid hamnar. Etablerade medier och personer inom dessa, som tidigare varit väldigt tysta om de frågor och avslöjanden vi lyft fram i ljuset, kallar oss nu ännu en gång för ”hatsajt”. Flyttar fokus till att GARDET mest av allt går ut på att hänga ut stackars oskyldiga killar och män. Detta är naturligtvis allt annat än sant – vilket vem som helst som går igenom vårt innehåll kan se.

Att aktivt visa på det systematiska flick- och kvinnohat som ännu har vårt samhälle i ett hårt grepp… Det är inte att bedriva hat.

GARDET förenar det som en del inte anser borde förenas – journalism och aktivism. Det är hyfsat ny mark, men i och med backlashen vi sett efter Metoo så har behovet känts rent livsviktigt. Vi kan helt enkelt inte skriva om fler kvinnor som faller offer för såväl män som ett handfallet rättsväsende, utan att själva försöka bilda opinion för att förändra det. Alla medier, oavsett form, tar då och då mindre genomtänkta publicistiska beslut och vi försöker inte låtsas som att vi är det oantastliga undantaget, för det är vi inte. Det är viktigt att dra lärdomar, rannsaka och se till om det man lade upp hade kunnat publiceras annorlunda – något även GARDET’s redaktion självklart gör.

Men att en feministisk sajt som hittills enträget gett kvinnor, som i de allra flesta andra sammanhang inte låtits höras, en röst… Att aktivt visa på det systematiska och också normaliserade flick- och kvinnohat som ännu har vårt samhälle i ett hårt grepp… Det är inte att bedriva hat. Det är att, med de medel man tilldelats, beskriva verkligheten.

En etablerad manlig skribent kallade vår publicering av kvinnohat för ’ett övergrepp’.

Vad tvingas utsatts grupper ta till för metoder när polis- och rättsväsende bevisligen sviker gång på gång? Vad är alternativen, i kampen att försvara och skydda sig mot konstant hat och hot, när stora delar av samhället väljer att fortsätta blunda för omfattningen av problemet? Det reella demokratihotet, det tydliga hatet, attackerna och hoten som konstant tystar kvinnor.

En etablerad manlig skribent kallade vår ocensurerade mejlpublicering av kvinnohat för ”ett övergrepp” man bara ”måste markera mot”.

Och vi säger inget om det – markera på när ni tycker att vi gör fel. Men vi kan inte låta bli att undra var hans och många andras markeringar mot alla de övergrepp flickor och kvinnor utsätts för dagligen varit och ännu är? Vem drämmer näven i bordet för alla offer som vi hittills lyft på vår plattform?

Vi rannsakar gärna våra publiceringar. Och vi önskar att andra samtidigt rannsakar sitt fokus och sin agenda.

Dela artikeln

Gillar du GARDET? Vi gillar att kunna betala alla våra medarbetare. Och för att kunna göra det behöver vi din hjälp. Stötta oss via Swish – 1234368940 eller Patreon, så vårt oberoende journalistiska och opinionsbildande arbete kan fortsätta. Tack för ditt stöd.

till toppen

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Gardets webb. Läs mer om Gardets integritetspolicy