”Polisen klickade bort mina samtal”

KOMMENTAR. GARDET's redaktör Hanna Bergwall är en av alla som blivit utsatt av den dickpicman som vi kartlagt. Här utvecklar hon hur rättsväsendet kan motivera att en känd sexualbrottsförövare får fortsätta begå brott obehindrat.

Ni vet dickpicmannen? Eller @brannoklok, @brand.ros94, @hundbrann, @mislyckad9 och @lill8cm som han också kallar sig. Mannen som skickat dickpics till minst ett femtiotal olika kvinnor, troligen fler. Inte? Läs först här.

Jag polisanmälde själv den här sexualbrottsförövaren efter att han fyllt min inkorg med bilder på sitt kön. Efter mycket ringande fick jag till slut tag på min utredare. Jodå, han visste mycket väl vem ärendet handlade om – dickpicmannen är känd hos polisen sedan länge. Polismannen försökte sedan övertyga mig om att mannen inte är farlig – faktiskt har jag iiiingenting att oroa mig för. Men när jag frågade om han kunde lova mig det så vacklade han. Nej, lova kunde han förstås inte. Mannen är ju trots allt dömd för brott mot knivlagen sedan tidigare.

Hur kan en man som skickar tusentals bilder på sitt kön till främmande kvinnor få fortsätta utan att polisen gör något? Illustration: Caritaritar

Det är nog fler än jag som undrar hur den här förövaren kan tillåtas härja fritt när polisen, ja egentligen hela rättsväsendet, vet vem han är, vad han gör och i vilken utsträckning han gör det. Och varför i helvete lägger polisen ner Lovisas utredning när det är bevisat att han är skyldig? Det korta svaret är att kvinnohatet flödar lika fritt inom rättsväsendet som i resten av samhället. Det är inbyggt i alla strukturer, i alla juridiska begrepp och i alla processer.

Att skicka kukbilder till kvinnor är helt enkelt inte tillräckligt allvarligt för att rättsväsendet ska agera.

Inte uttalat såklart. Men det finns där om man tittar lite närmare.

Hur sjutton kan då utredningen ha lagts ner i just det här fallet när förövare och brotten är kända? Jo, det är enkelt. Att skicka kukbilder till kvinnor är helt enkelt inte tillräckligt allvarligt för att rättsväsendet ska agera. Det gjorde polisen som höll i min utredning kristallklart för mig. Trots att det rör sig om en person som utsatt minst ett femtiotal kvinnor för sexuellt ofredande. Trots att kvinnor skadas. Trots att mannen återfaller i den här typen av brottslighet stup i kvarten.

Ett allmänt eller enskilt intresse bedöms inte ha åsidosatts enkom för att brottsoffren är kvinnor. Jag förstår att polisen inte kan utreda varje dickpicbrott en man har begått, det är för många. Men det är en stor skillnad mellan att utreda precis alla brott och att låta en förövare helt ostört skicka dickpicks utan en enda rättslig konsekvens inom synhåll.

Lagen är skriven av män, för män.

Efter mitt första samtal med polisen (och efter alla mina kritiska frågor) tog det tvärstopp. Under två veckors tid har jag ring och ringt och ringt till min utredare, men signalerna leder aldrig fram. Han ringer aldrig tillbaka. Vid två tillfällen har han tryckt bort mig. Jag får inte veta någonting. Det är rätt lätt att konstatera att oönskade dickpics inte är något rättsväsendet tar på allvar, trots att det rör sig om ett systematiskt brottsligt beteende. Det ses som bagatellartat och något som kvinnor helt enkelt får leva med. Polisen noterade prydligt i min anmälan att ”kvinnan har ett öppet Instagramkonto”.

Läs: hon får skylla sig själv. Som så ofta är slutsatsen. Mäns övergrepp är egentligen kvinnans fel. Eller åtminstone kvinnans problem och ingenting rättsväsendet ids befatta sig med. Lagen är skriven av män, för män.

Och en sak ska vi vara helt på det klara med: så länge @brannoklok helt undgår rättsliga konsekvenser innebär det att hans förbrytelser inte bara är accepterade – utan även sanktionerade – av rättsväsendet.

Dela artikeln

Åtalsunderlåtelse - det här betyder det

Om det efter en brottsutredning står klart att ett brott har begåtts har åklagaren som huvudregel en skyldighet att väcka åtal. Men under vissa förutsättningar faller skyldigheten bort och åklagaren kan då underlåta att väcka åtal. Exempelvis om mannen redan är åtalad för annan brottslighet och straffet inte skulle påverkas av att han dömdes för ytterligare ett brott. En förutsättning för åtalsunderlåtelse är emellertid att det är bevisat att ett brott har begåtts och att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts. Resultatet av åtalsunderlåtelse är att gärningsmannen inte får någon påföljd, däremot registreras gärningen i belastningsregistret. 

I förarbetena till lagen nämns bland annat att ett ”allmänt intresse” är att tilltron till rättsväsendet inte äventyras. Dessutom sägs att det kan vara nödvändigt att väcka åtal även för lindrigare brottslighet om brottsligheten börjar bli vanligare. (Den beskrivningen passar ganska bra in på dickpic-brottsligheten, inte sant? Det kan alla som har ett aktivt liv på sociala medier intyga). Mot bakgrund av förarbetena anser jag att beslutet om åtalsunderlåtelse starkt bör ifrågasättas i det här fallet.  

 

 

Gillar du GARDET? Vi gillar att kunna betala alla våra medarbetare. Och för att kunna göra det behöver vi din hjälp. Stötta oss via Swish – 1234368940 eller Patreon, så vårt oberoende journalistiska och opinionsbildande arbete kan fortsätta. Tack för ditt stöd.

till toppen

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Gardets webb. Läs mer om Gardets integritetspolicy