#rättslösa – ett slag i luften eller en revolution

Hur mycket skillnad gör feministisk aktivism, och då mest den som samlat tusentals främst kvinnor för att protestera mot vår rättslöshet, under de senaste månaderna? Gardet summerar och lyfter fram några av de röster som varit med och skrivit historia.

En känd feminist skrev såhär på sin Instagram häromdagen, om vårt initiativ #rättslösa:

”Det är tomt ropande, spel för galleriet”.

En del andra har också kallat de riksomfattande demonstrationerna för ”verkningslösa”, ”slag i luften” och pratat om att ”riktig aktivism” ska ske på andra sätt. Dock utan att mer specifikt gå in på hur.

Det vi vet säkert är att tusentals kvinnor och ickebinära deltagit, även några stöttande män vid sidan, i tysta manifestationer utanför uppemot 35 av landets polisstationer och tingsrätter. #rättslösa -aktionerna började i Stockholm den 21 augusti i år. Då la vi ut på vår Instagram om hur och varför vi inledde detta initiativ, och varför vi ville skapa en våg. Bland annat skrev vi såhär:

”65 utredningar pågår just nu ang sexualbrott på lokala polisstationen här på Södermalm i Stockholm. Ca 90-95 % av dessa 65 anmälningar kommer aldrig leda till fällande dom. Vi samlade ihop 65 kvinnor och ställde oss på rad utanför polisen. För våra systrar som aldrig kommer få någon upprättelse. Mot ett så kallat rättsväsende där kvinnor och unga tjejer i praktiken är #rättslösa”

Sedan uppmanade vi andra städer och orter att ta reda på hur många sexualbrott deras lokala polisstation utreder, och samla ihop lika många feminister som radar upp sig utanför polishuset. På bara några dagar fanns ett dussintal facebookgrupper, som samlade upprörda och förändringsbenägna feminister från Malmö till Boden. Och vågen var ett faktum.

#rättslösa i Lund. Foto: Selina Malik/selinamalik.se
#rättslösa Motala. Foto: Anna Frostenmark
#rättslösa Luleå. Foto: Emma Sandberg/Sandslott film & design
#rättslösa Jönköping. Foto: Irène Landström

Men vad förändrar egentligen den här sortens organisering och aktivism? Vi ser #rättslösa som ett långsiktigt arbete, med många olika så att säga rötter och grenar. För oss i Gardet var och är det såklart ännu viktigt att skapa lokalt engagemang, eftersom våra inkorgar ständigt svämmar över av meddelanden från feminister runtom i hela landet som känner sig ensamma i sin glöd och sin kamp. Historiskt sett så har ju i stort sett all reell förändring skett genom organisering – allt från kvinnlig rösträtt till barnomsorg som alla har råd med… Man är betydligt mindre utsatt, betydligt mer stark och hållbar i allians med andra som strävar mot samma mål, för samma slags förändring.

I skrivande stund har flera lokala feministiska grupper bildats på orter över hela landet. Och då inte bara på Facebook utan IRL, där framförallt kvinnor kommer kunna driva egna lokala demonstrationer som till exempel #rättslösa, stödgrupper, viktiga kvinnliga nätverk som hjälper systrar i nöd och så vidare. Är detta brytpunkten, då nutidens mer eller mindre unga feminister går i till exempel Grupp 8 och Rödstrumpornas fotspår? Då vi inte bara nöjer oss med att hänga på sociala medier och dela feministiska analyser (vilket såklart också är jätteviktigt) utan även krokar arm rent bokstavligt och allierar oss också i köttet och med blodet kokandes sida vid sida?

Vi har samlat några starka ord från olika kvinnor som varit med på aktioner och gruppbildningar över hela landet sedan slutet av augusti. Här är deras svar på frågan:

”Vad har initiativet #rättslösa betytt för dig hittills?”

Personligen betydde det jättemycket för mig. Jag kände mig mäktig när jag gick igenom stan med andra kvinnor som tyckte som jag. Jag har ofta känt mig väldigt ensam i mina känslor och tankar, för jag har inte så många vänner som tycker likadant som mig och som tycker att detta är viktigt. Det var fint.

Stina

Att vi faktiskt är på väg att starta en revolution. Att kvinnor inte längre tänker lida i tystnad och att vi är beredda att göra något åt det. Tillsammans.

Alvida

Känns som att fler och fler börjar förstå allvaret och vad det är vi vill!

Hanna-Maria

Rättslösa – en tyst manifestation för att belysa hur rättslösa vi kvinnor/ickebinära och barn är. Jag har själv varit utsatt för övergrepp och våldtäkter, som barn, tonåring och vuxen av olika förövare, i olika åldrar. Inte en gång har jag anmält. 

Första gången var jag nio år och berättade, men blev inte trodd, det slätades över och jag fick aldrig chansen att anmäla. Efter den gången tystnade jag och la skulden på mig själv. Att det var mitt fel det som hände och det var mitt fel att jag inte blev trodd. Att jag inte hade rätt att bli trodd. Jag blev ensam med mina erfarenheter, fick aldrig chans till upprättelse eller läkning. 

Åren gick och övergreppen fortsatte i olika former. Ju äldre jag blev ju mer insåg jag hur liten chans det är att bli trodd. Jag har efter nio års ålder aldrig trott på rättssystemet. 

Med #rättslösa fick jag chansen att stå upp för mig själv; det lilla nioåriga barnet och den idag vuxna kvinnan. Jag stod där i demonstrationsledet som en symbol för alla gånger jag utsatts för övergrepp men inte vågat anmäla. 

Gemenskapen med de som deltog gjorde att jag kände att jag äntligen backades. Även om ingen visste just min historia så stod de upp även för mig. Det var stort, känslomässigt, oerhört läkande och kraftfullt. 

Jag GJORDE något. Även om många säger att det är verkningslöst att demonstrera så är jag övertygad om att det händer saker. Inuti människor, som ger ringar på vattnet på sikt. Det var många som stannade och tittade, många frågade vad jag gjort och varför. Så visst händer det något. Det väcker debatt. Folk börjar tänka. 

Och lika mycket som jag deltog för min egen skull, lika mycket deltog jag för min dotters skull, min sons skull och alla de barn som kommer efter dem.

Kvinna

Att den knutna näven i fickan blev till en hand i en medsysters. Det har betytt oerhört mycket, att få göra något aktivt.

Amanda

Jag känner mig starkare. Sån fantastisk känsla att stå hand i hand och känna kraften vi har tillsammans! Jag vågar stå upp mer mot min förövare som jag dessvärre måste ha kontakt med pga gemensamma barn. Hoten jag får om förtal biter inte lika hårt längre. Vi systrar ställer upp för varandra. Jag känner att min historia är viktig och att jag får lov att berätta vad jag varit med om! På sikt ser jag att #rättslösa blir stort, sprider sig över världen. Att den omfattar all sorts rättslöshet som kvinnor och barn dessvärre lever med. Att vi backar varandra och inte ger oss innan alla kvinnor och barn har lika hög rättssäkerhet som män.

Anna

En stor känsla av betydelse. Att jag kunde göra något med min kunskap om ämnet och belysa det inför andra. Tiden vi stod tysta utanför polisen kändes känslorna väldigt starkt i mig, både mod och rädsla. Vi är modiga och står enade här, men vad händer om allt det hemska får fortsätta och vad har det gjort med oss fram tills idag?

Kvinna

Det var #Rättslösa som fick mig att våga börja vara med och synas och höras alls.

Jag har känt det pressande behovet att reagera i 17 år nu, men jag har alltid varit så nertrampad och skuldbelagt mig själv så jag har bara tryckt på ”gilla” och lite mer anonymt stöd till dom som vågat ta kampen – men nu rann dels bägaren över för mig och dels insåg jag att jag verkligen vill och behöver engagera mig. Och jag har också hållt tillbaka mig för att jag skämts så över mig själv så jag har tänkt att feminismen kommer få mer motstånda om jag på något sätt kopplades ihop med det för att jag inte kände mig som en värdig människa ens… 

Och just hur manifestationerna var utformade hjälpte mig också att våga, jag behövde inte göra mer än att stå där ihop med dom andra – liksom jag behövde inte börja med att bemöta kvinnohatare i hetsig debatt där jag behövde ha slipade argument redo att tillgå trots obehaglig situation. Dock när jag stått där utanför polisstationen en stund vaknade verkligen en glöd inom mig så efteråt kände jag hur jag brann och ville dra in i centrum och bara vråla och väcka alla människor som inte fattar hur läget är eller inte bryr sig.

Det började med en vrede mot samhället och ett behov av att stå upp för både mig och andra, men jag märkte väldigt fort i grupperna att jag mottogs med öppna armar och jag fick jättefin pepp att våga vara med!!

Det blev en viktig erfarenhet för mig att ingen tyckte att jag borde hålla mig borta för att jag var dålig, utan tvärtom – jag är en krigare till och ju fler vi är desto bättre och att jag som person var välkommen, det var jättefint. 

Så att våga ge mig in i gemenskapen och att våga agera är jättepositivt.

Men, jag vill verkligen att det ska leda till att polisen förändrar sitt arbete och också att dom får mer resurser. För att jag hittade en gemenskap och min egen röst är ju Gardets och #Rättslösa förtjänst – det finns ingenting positivt i att det ska behövas krigas för att våldtäkt som ju är ett brott ska utredas och lagföras som just ett brott.

Så jag är fortfarande förbannad (med all rätt) på samhället och jag eldar under vreden, men nu skadas jag inte av vreden för nu riktar jag den inte inåt och jag är inte heller ensam med den!!

Ida

För mig har det inneburit en känsla av solidaritet och systerskap, samt att då det finns en gemensam låga finns kraft att förändra tillsammans.

Emma

Det har betytt mer än jag trodde. En manifestation skapar en sån kraft och gemenskap. Har själv haft turen att inte drabbas, men är så frustrerad över att kvinna efter kvinna drabbas och är rättslösa. Man kan alltid göra nåt och det är verkligen på tiden att vi gör det. Jag hoppas på en förbättring, att fler döms och att de drabbade får den hjälp de behöver!

Kvinna

För mig betyder det jättemycket för min väg tillbaka till ett friskt liv. Att kunna ta hatet jag känner för mannen som förstörde mitt liv och kanalisera ut det i brinnande aktivism för något bra! Det får mig att känna mig stark! Och att få träffa andra feminister är jättebra. Vi ska (förmodligen) bilda förening och just nu arrangerar vi ett event inför metoo-dagen.

Statistiken och forskningen jag läser håller lågan vid liv och känslan när man man kasta den i ansiktet på människor som tror att ”ett av världens mest jämställda länder” är samma sak som ”100% totalmegasuperperfekt jämställt” är så otroligt tillfredsställande. Jag har fått något nytt att leva för. Jag känner att jag tar tillbaka mitt liv. Och även om hatet är det som driver mig så känner jag hur systerskapet och kärleken runt omkring mig bara växer. Det är helt underbart!

Zabina

För mig har det lett till att jag knutit nya kontakter med andra feminister i min stad och gått från att känna att jag borde engagera mig mer till att vara språkrör för en vår stads grupp och börjat arrangera både träffar och manifestationer. 

Jag tror att #rättslösa är en andra våg efter #metoo och att det är ett tecken på att allt fler vågar stå upp och säga ifrån. Att framstegen vi gör och gjort inte är tillräckliga för att statistiken visar att vi har en lång kamp framför oss. 

Men om de senaste veckorna har visat mig något så är det att systerskapet och solidariteten är stark  och att det finns många idéer för att påverka och göra skillnad. 

Zuni Aurora

Jag fick äntligen se hur många fler åldrar vi var som kämpar tillsammans. Jag vet en av de 42 som anmält i min stad, och det är inte ens alla utsatta som klarat av att anmäla. Att inte veta vad som kommer hända med anmälan är förödande. Att behöva fly från sin egna hemstad för man konstant är rädd. Men när jag såg alla underbara människor stå där utanför med mig kände jag hopp. Hopp om att utsatta inte ska behöva fly sin hemstad för att de är rädda, hopp om att min dotter kan växa upp i ett finare samhälle och hopp om röster som inte längre låter sig vara tystade! De kämpade inte bara för mig utan för min dotter, min syster, min granne och personerna längst upp i landet såväl som längst ner.

Henny

Manifestationerna har gett mig en styrka att påbörja min egna personliga resa i att bearbeta de övergrepp jag själv har varit med om. Jag känner mig inte längre ensam och skamsen utan stöttad och hörd. Jag har kunnat säga högt ”jag blev våldtagen” för första gången både inför mig själv och några som står mig nära. Det systerskapet som Rättslösa har skapat är större än något övergrepp och svek och det läker mig själsligt. Tacksamhet är ett bra ord för vad jag känner. Deltog i flera städer delvis för att uppleva dessa känslorna och för att det har utvecklat och utmanat hur jag ser på mina egna upplevelser. Rättslösa har gett mig hopp om en framtid där kvinnors upplevelser räknas och gärningsmännen får riktiga konsekvenser.

Sara

Känner såhär: #meetoo var fröet – #rättslösa är det knakande, brakande rotsystemet som kommer förändra ALLT. Nu åker vi! 

Ida  

För mig som inte har någon stor plattform har det känts bra att få en röst genom er samtidigt som jag gett en till alla utsatta genom aktionen. När debatten låter ”vi inom rörelsen …” på vissa stora sk feministiska konton, då känner jag mig exkluderad. Som om feminismen är en särskild klubb? Nej, mer verkstad och mindre snack är vad jag efterfrågar. Tack för att ni gett mig möjlighet att göra något gott med min lilla röst som blir en stor tillsammans med andra! 

Hanna

#rättslösa visade på att vi kan samla oss. Att vi är fler som ser detta mönster och inte vill ställa upp på detta längre. Och jag hoppas att polisen och samhället i stort verkligen förstår hur viktigt det är att det sker en förändring.

Kvinna

Så, att påstå att #rättslösa är betydelse- och verkningslöst är nog trots allt ett slag i ansiktet på alla de kvinnor runtom i landet som kanske för första gången stått upp för sig själva, och andra. Som kanske för första gången känt sig hörda och sedda i vad de råkat ut för. Och framförallt – trodda, burna och beslutsamma om att vi tillsammans kan skapa ett samhälle där kvinnor och barn är betydligt mindre #rättslösa.

#rättslösa Stockholm. Foto: Cissi Wallin

Detta är som sagt bara början. Håll utkik här för mer information och uppdateringar kring kampen med #rättslösa – och mejla oss gärna på [email protected] om du vill starta en lokal aktivistgrupp.

Fortsättning följer, vågen växer!

Dela artikeln

Gillar du GARDET? Vi gillar att kunna betala alla våra medarbetare. Och för att kunna göra det behöver vi din hjälp. Stötta oss via Swish – 1234368940 eller Patreon, så vårt oberoende journalistiska och opinionsbildande arbete kan fortsätta. Tack för ditt stöd.

till toppen

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Gardets webb. Läs mer om Gardets integritetspolicy