Röster

Tjock och ovälkommen

Annika "varmkorvboogie" Ström berättar om hur Instagrams deplatforming drabbade henne som tjock kroppsaktivist när man stängde ner hela hennes konto. Över 6 000 inlägg och runt 19 000 följare som hon jobbat sig till under 7,5 år försvann över en natt. Varför? För att hon visar upp sin tjocka kropp och sina feministiska åsikter.

Jag har sett andra tjocka personers konton försvinna på Instagram, alltid utan förklaring. Men det är lätt att räkna ut att det är just våra fluffiga, mysiga, fantastiska kroppar som inte följer normen som är problemet. De tillfredsställer inte den manliga blicken, den där blicken som bestämmer hur pass knullbar en kvinna är. Hur knullbar jag är.

En rejäl röv är i och för sig välkommen. Eller ett par schyssta pattar. Men feta magar eller gropiga lår är det inte.

Det börjar oftast med att mer eller mindre avklädda bilder raderas på grund av ”stötande innehåll”. Det lämnar en bitter smak i munnen, tungan känns lite sträv av dubbelmoralen. Ett par tryck på skärmen är vad som behövs för att hitta ren porr som efter otaliga anmälningar ändå ligger kvar i flödet. De ligger där, de sexiga smala kvinnorna. En rejäl röv är i och för sig välkommen. Eller ett par schyssta pattar. Men feta magar eller gropiga lår är det inte – de stackars männen kan ju tappa ståndet. Hur skulle det se ut?

Foto: Privat

På förmiddagen den 26 februari vaknade jag till flertalet meddelanden på min telefon. Alla sa samma sak, att mitt Instagramkonto var borta. Yrvaken och med en trött hjärna försökte jag komma åt mitt konto. Det var omöjligt. Vare sig på läsplattan, telefonen eller via webben kunde jag logga in. Kontot var borta, utan förklaring, utan någon möjlighet att felanmäla. Jag tryckte och tryckte på skärmen, försökte komma vidare till supporten, till en mail, till en felanmälan. Det tog totalstopp, jag kom ingenstans.

Över 6 000 inlägg och runt 19 000 följare som jag jobbat mig till under 7,5 år – borta.

Kanske låter det överdrivet i andras öron när jag berättar hur ledsen och förtvivlad jag var. Det är okej, ni behöver inte förstå eller dela mina känslor. Men för mig som lagt år av tid och engagemang på mitt konto, som slagits för mina och andra kvinnors rättigheter, som skapat ett kontaktnät, som träffat nya vänner och hittat ett syskonskap, en frizon… För mig var det en ledsam dag.

Enda sättet för mig att komma in på Instagram var via webben där jag kunde nå mitt backupkonto. En eller ett par bilder lyckades jag ladda upp innan även den funktionen slutade att fungera. Instagram är inte skapat för att användas via en webbläsare så åtgärderna som kan utföras är väldigt begränsade.

Efter en vecka började jag ge upp. De flesta som får tillbaka sina konton får det inom 3-7 dagar.


Syskonskapet visade ännu en gång att vi kan räkna med varandra; många konton postade om händelsen, många försökte hjälpa mig. Natashja, allas våran Lady Dahmer, tog sig tid att försöka ordna en felanmälan. Vi skickade koder och vidarebefordrade meddelanden fram och tillbaka en lång stund. Hon fick tillgång till mina lösenord och plötsligt hade Natashja lyckats få iväg en anmälan. Att få svar på den gick relativt snabbt: ett mail kom på engelska där jag skulle beskriva vad som hänt. Nästa mail förvirrade mig en hel del – det var nämligen på tyska. Varför vet jag inte. Vi försökte tillsammans tolka vad det stod. De ville ha en bild på mig med en lapp med mina uppgifter. Jag skickade en bild men fick mail tillbaka att de inte kunde styrka min identitet, så jag skickade den igen. Återigen kom det svar på tyska. Att avvakta lite kändes som rätt sak i det här läget, att spamma deras customer service framstod inte som ett smart alternativ.

Foto: Privat

Dagarna gick utan något svar. På mitt backupkonto samt på andra sociala medier uppmanande jag mina vänner och följare att rapportera mitt konto som saknat. Om och om skrev jag om händelsen, bad om tips och råd, jag finkammade hela internet över liknande händelser. Efter en vecka började jag ge upp. De flesta som får tillbaka sina konton får det inom 3-7 dagar. Detta låter möjligtvis dramatiskt men det kändes på ett sätt som att jag inte fanns. Ännu en gång skickade jag min bild till supporten men utan någon respons.

Att börja om kändes som mitt enda alternativ just då. Men inte ens det kunde jag göra. Min mail gick inte att använda, då den var kopplad till mitt nedstängda konto som enligt appen inte fanns. Att skapa ett konto med en helt annan mail fungerade inte heller. Ungefär då förstod jag att Instagram blockerat mina enheter.

Min telefon var alltså fortfarande blockerad av Instagram som även begränsade mina aktiviteter i appen genom att inte låta mig ladda upp bilder.


En anonym följare som försökt hjälpa mig tidigare fortsatte skicka olika länkar som skulle kunna lösa problemet, men vid det här laget tryckte jag på dem utan större entusiasm. Ett tips han skickade var en direktlänk till den felanmälan som jag försökt komma till i 1,5 vecka. En felanmälan där jag kunde överklaga Instagrams beslut att stänga ner mitt konto. Utan större hopp fyllde jag i den, tryckte på ”skicka” och gick och lade mig.

På förmiddagen när jag vaknade nästa dag var min telefon återigen fylld med meddelanden, denna gången av trevligare karaktär. Mitt konto var återaktiverat. Det fanns där i flödet igen. Jag grät. Men än var inte allt frid och fröjd. Mitt konto fanns men jag kunde inte logga in från mina enheter, däremot gick det från en lånetelefon. Min telefon var alltså fortfarande blockerad av Instagram som även begränsade mina aktiviteter i appen genom att inte låta mig ladda upp bilder. Det visade sig att jag var tvungen att göra en fabriksåterställning av min mobil för att spärren skulle släppa.

När ett konto stängs ner, tillfälligt eller permanent, ska det följas av ett meddelande från Instagram där de kortfattat förklarar vad som hänt och där du som användare ska ha en chans att överklaga beslutet. Det meddelandet fick aldrig jag och därför kunde jag inte heller anmäla deras beslut som felaktigt. Utan direktlänken från mannen som hjälpte mig hade jag förmodligen inte fått tillbaka mitt konto.

Foto: Privat

En sak ska ni veta: vi är många som tror att allt sköts av avancerade tekniska algoritmer och att inga människor är inblandade i beslut kring enskilda konton, men det stämmer inte. Det är faktiska personer som kontrollerar och avgör om du ska få tillbaka ditt konto eller inte och därför blir det väldigt godtyckligt. Är du tjock som jag är, finns det en stor risk att du avfärdas på grund av ditt utseende. Är du dessutom feminist och ditt ärende hamnar hos en kränkt man är sannolikheten stor att ditt konto är förlorat för alltid.

Ännu denna dag vet jag inte varför mitt konto i Instagramappen försvann – jag fick aldrig några svar. Vad jag däremot vet är att jag är shadowbanned för det mesta vilket gör att mina poster inte syns under hashtags, vilket minskar chanserna för mina inlägg att nå ut och mitt konto att växa. Kanske vaknar jag till samma sak igen, och då vet både du och jag att återigen har en stark kvinna gjort något bra. Min teori är nämligen att någon uppmanat sina följare att massanmäla mig för att få kontot nedstängt. Antingen gå grund av min förträffliga tjockhet eller min feministiska kamp.

De lyckades en gång och kan säkert lyckas igen.

ANNIKA STRÖM /@varmkorvboogie på Instagram

Dela artikeln

Gillar du GARDET? Vi gillar att kunna betala alla våra medarbetare. Och för att kunna göra det behöver vi din hjälp. Stötta oss via Swish – 1234368940 eller Patreon, så vårt oberoende journalistiska och opinionsbildande arbete kan fortsätta. Tack för ditt stöd.

till toppen

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Gardets webb. Läs mer om Gardets integritetspolicy